Som
dimma omsluter mig och distanserar mig från världen
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv låter mig föras beröras och bli berörd
därför
känner jag alltid din hand på min axel när jag är vilse
Som
vinden omsluter mig och gör mig döv för alla resonemang
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv med dina andetag mot mina
därför
tänker jag alltid på din andedräkt mot min hud när allt går emot
Som
vatten omsluter mig och får mig i slow motion
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv överväldigad och stum
därför
är du alltid där när jag uppslukas och av intryck och känslor
Som
mörker omsluter mig och gör mig blind för faror
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv full av tillit
därför
känns du så nära när natten och tvivlen kommer
jag
är så glad att jag vet att du finns