Någon sa ”Akta
dig, man går sönder”…..

Hur kan man
akta sig
när någon
formligen bokstavligen helt resolut utan att fråga dig
flyttar in ockuperar dig och vägrar
att lämna dig
ifred

när han
oavbrutet rör berör stör med sin närvaro
med sin andedräkt
mot din hals
med sina
osynliga händer
som fattas och
fattas och fattas

Varför ska man
akta sig
när den eviga ensamheten
försvann
för att du vet
nu
Han finns
Han
som du saknat
som du sökt
som du inte
trodde fanns
och Han vägrar
att lämna dig

Hur kan du akta
dig
när du ser i
hans ögon
när du frågar
utan ord och han säger att han inte kan
att du redan
finns där

Jag går gärna
sönder för jag har fått känna mig hel