Som havet

I våg efter våg efter våg
sköljer du över mina stränder
lämnar mig aldrig ifred

I våg efter våg efter våg
väter du de släta hällarna
ger dem en djupare färg

I våg efter våg efter våg
slipar du mina konturer
lär mig tär mig
formar mig helt tyst

I våg efter våg efter våg
går tiden rullar tiden
kommer insikten
och går den
kärleken är störst

Balans ett gammalt ämne men alltid aktuellt

Att hitta balansen när
man fallit….

man ska inte – man
måste
hela tiden
känna in – kalkylera
vad är
den egna känslan –andras
pepp
den egna känslan –
förväntningar
mod – dumhet
vad är lagom mängd av
djup – ytlighet
närhet – distans
av att
ge energi – ta energi
lyssna – göra sig hörd
anstränga sig – vila
unna sig – spara
hålla fast – släppa
taget
lära in – lära ut
ta ansvar – överlåta
ansvar
känna ansvar – känna
skuld
spänna sig – slappna av
våga – avstå
ställa upp – söka stöd
ställa upp – ställa
krav

och kan man
njuta här och nu och
leva hälsosamt och länge

hur mycket ska man
tänka – låta bli
man blir trött!

Bygger väggar

Jag bygger
väggar
får inte
kan inte
vill inte
ska inte

Jag målar dem
i blått och
vitt
i tystnad

Men kärleken vet
inga gränser
den har sina
egna vägar
vill ut
ska ut
spränger
nästan både mig och dig och rummet
när du säger
att du inte kan
fast kärleken
strömmar genom blicken du förankrat i mitt inre

Mitt vita papper

Du la dig som
en stor glad röd färgklick på mitt vita papper

Vad skulle
jag göra
försökte ge
tillbaka
försökte
tänka bort torka bort
skrapa gnida sudda gnugga
bort bort
bort
men du blev
bara större vackrare
försökte måla
över
men du var
för vacker
så jag
förstärkte de
djupare tonerna
stänkte på
lite nyfikenhet
men stoppade
för vad fanns
kvar av dig

Mitt vita
papper blir aldrig mer vitt
men vem vill
ha ett vitt papper

Efterfrågad

Som
dimma omsluter mig och distanserar mig från världen
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv låter mig föras beröras och bli berörd
därför
känner jag alltid din hand på min axel när jag är vilse

Som
vinden omsluter mig och gör mig döv för alla resonemang
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv med dina andetag mot mina
därför
tänker jag alltid på din andedräkt mot min hud när allt går emot

Som
vatten omsluter mig och får mig i slow motion
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv överväldigad och stum
därför
är du alltid där när jag uppslukas och av intryck och känslor

Som
mörker omsluter mig och gör mig blind för faror
försvinner
jag i din famn
in
i mig själv full av tillit
därför
känns du så nära när natten och tvivlen kommer

jag
är så glad att jag vet att du finns