Vila tungt mot mig
Tryck mig hårt mot marken
Jag vill leva och dö med dig
Minne från september 2020
Resa i coronatid
Bjuröklubb
var vind
främst var det vind
kyla och fukt
och tidens eviga närvaro
och världen därute men vi har varandra
Det var gråhet
uråldrig grönska
landet som höjs ur det vyssjande havet
Havet grönt
landet grått
och längtan
Det var kall bastu och varma tankar
dis
mörker och tända en brasa
Solen som steg tidigt för att hinna ge oss sin gåva i gult var vackrast
regnbågen starkast
och på kommandobryggan fick vi ro i stormen
medan strålarna från vårt fyrtak skar genom atmosfären
tryggt varnande
Det är ett tufft jobb att läka själen
När känslan kommer
låt den falla
gör den till nåt vackert
betrakta den på avstånd
den är inte du
den var inte du
den var
Gör den till en vinst för livet!
Känslosam resa i juni
På väg
100 mil till min syster
känns som 1000
känns som 0
det blåser
det blåser så jag skakar
grå moln fyller himlen
men på vägen på jorden tränger solen fram
ideligen
visar mig vägen
visar mig skogen
visar mig liv
som minnen som kommer och far
på vägen till min syster
med min syster där
Den djupaste beröringen
Det är förunderligt
att bara tanken
på känslan
av hur mjukt…
hur varsamt
men självklart
dina händer rör mig
berör mig så på djupet
och underligt
att resonansen av din rösts vibrationer
driver på mitt hjärta
väcker mig
koltrastens sång i natten
förstärker upplevelsen
av mysteriet som är du
får mig att vilja se längre
och vid vattenytans gräns mellan världar
förstärks ljuset denna natt
står länge och ser på havet
känner mig så levande och nära
fast allt är stilla och långt borta
Du ligger trygg
Du la dig vid mitt ryggslut
vid basen
vid meningen
Du spelar på den djupaste tonen
när min tanke smeker dig
det får mig att dansa
får mig att le
Du ligger trygg där ska du veta
mitt i mitt liv
Gammal sanning
Vill vara PÅ
GRÄNSEN, MITTEMELLAN, BÅDE OCH och
MOTSÄGELSEFULL!
Måste man välja?
Livet är val och vela. Vela är livet!
Det är sunt att vela!
Vad
är det som gör dig så säker?
Jag
har velat…. länge nu.
Jag
har strävat efter att vela, tror jag,
jag
är aldrig säker….
men
öppen……nyfiken…. frågande!
Velande
men bestämd!
Livet
är också strävan. Strävan mot….. Mot? Mot!
Mot
målet! Målet? Meningen? Mot mening!
Mitt
liv är en velig strävan mot mening?!
Georg Richter skrev “I don´t know what I want; I am inconsistent, non commital, passive, I like the indefinite, the bondless, I like uncertainty.”
Känns som vi har nåt gemensamt!
Hel
Någon sa ”Akta
dig, man går sönder”…..
Hur kan man
akta sig
när någon
formligen bokstavligen helt resolut utan att fråga dig
flyttar in ockuperar dig och vägrar
att lämna dig
ifred
när han
oavbrutet rör berör stör med sin närvaro
med sin andedräkt
mot din hals
med sina
osynliga händer
som fattas och
fattas och fattas
Varför ska man
akta sig
när den eviga ensamheten
försvann
för att du vet
nu
Han finns
Han
som du saknat
som du sökt
som du inte
trodde fanns
och Han vägrar
att lämna dig
Hur kan du akta
dig
när du ser i
hans ögon
när du frågar
utan ord och han säger att han inte kan
att du redan
finns där
Jag går gärna
sönder för jag har fått känna mig hel